I'm a little girl

trying to survive

in a psycho world

I was a spoiled child

and I am fighting every bloody day

to change my ego mind

I am evil and

I pay my friends to say

I'm loving, caring and so kind

and I've got a big mouth

and a heart full of shit

but I don´t care about it

cus I am Belami

yes that's me

come on and catch me

set me free

yes, I am Belami

poor, poor me

I am so tragic

this is the real truth about me

I used to be blond and stupid

But yes, I dye it dark

cus it makes you think I'm smart

yes I'm so ugly

but I wear all this make-up

cus it makes you think I'm cute

I'm so patethic I am vein and wicked, self-loving

and rediculously naive

hell yeah, I've got a pair of big ones

but the truth is without support

they're hanging down to my knees 

(Miss Li - Miss li) 

 Ja, hör och häpna. Det är som om Godzilla gjort entré på Göteborgsteatern.

Jag åkte till Skövde för att våldsgästa Simon "din pelle" Wallin, och där vankades både god mat och en bra film: "Superbad". Den var något lustig.

Tre väldigt töntiga killar ska fixa sprit till en fest. Här får ni se Knatte, Fnatte och Tjatte som den Onde, den Gode och den Fule.

Efter maten besteg vi detta berg som det talas så högt om.

Det var en bra bit upp till himlavalvet (det var alltså så högt). Det fanns inga gatulyktor där, så vi hade en syn på knappt 20 meter framför oss.

Vi sa att om vi möter någon, lägger vi benen på ryggen och lubbar för kung och fosterland. Precis runt krönet vid en bro på väg upp möter vi en farbror PÅ VADÅ, dödsbädden? Shit, Moder Theresa var yngre än denna. Och vi fick stora, vida ögon i detta mörker av denna touch av rädsla.

Vi vandrar vidare och bara några minuter senare dyker en yttligare en nästan död gubbe upp mitt från igenstans i mörkret. Mah, jag kunde lätt sniffa mig till blött i brallorna på Simon.

Det här var en promenad på 1,5 timme plus att vi fick sitta och njuta av utsikt där uppe.

Sen fick jag panik när jag insåg vad klockan var och vi sprang för glatta livet till busstationen för att hinna.. Och det gjorde vi minsann! Där satt jag, på bussen hem med inga batterier på telefonen men damn jävla trevligt hade det hela varit.

Tack och hej!

 I dag cyklade jag upp till Coop forum så att BLOD rann ut ur porerna. Fyfan, vilken jävla resa det kan bli av lite motion. Livsfarligt.

Well, där köpte jag "Pretty woman" och "The Rose". Så, när jag kom hem gluttade jag på Julia Roberts med stjärngossen Richard Gere.

Den filmen är så jävla bra att titta på när man inte har något bättre för sig.

Den är underhållande samtidigt som man får lite ögongodis (Julia).

Lätt att jag hade runkat till synen av henne om jag haft den stång som krävs för det. Det var dagens räddare.

Hur liten på denna jord har jag blitt när inte ens kråkorna fläkar på sig?

 Okej, jag har ett par personer i min omgivning som hellre slösar energi på att sura runt och vara irriterad på mig utan att tala om varför än att försöka lösa problemet (jag betvivlar att det egentligen finns ett).

Då frågar jag er; gör ni det i hopp om att jag ska få mer disciplin och förstå att jag gjort något fel? Lära mig något..? För jag vet inte att jag gjort något fel, ser ni. Och jag kan inte läsa era tankar,.. plus att jag kommer säkert inte få mer disciplin än så här.

Jag är ledsen om jag gör er besvikna, men om jag nu är erat största irritationsobjekt, så varför bryr ni er ens? Jag hade aldrig lagt ner den mödan, för den ger inget betalt.

Så, spill the beans eller fuck off.

Det enda ni tjänar på detta, är en framtida version om hur en av era vänner vandrar ifrån er. Jag har tröttnat på den här banala jävla uppläxningen.

Väx upp och ta reson.

Fast jag vet att jag finns och jag tar det som en komplimang. Jag ser nämligen hur hårt ni försöker för att undvika mig. Synd att jag är överallt då.

Bite me, bitches. 

Standing on the ground.

 -”Dina pattar är nästan som pengarna i min plånbok, platta och nästan obefintliga.”

Jag har ont i högra axeln, är trött på människor (speciellt griniga, flicksnärtor) och har inte ätit tillräckligt nyttig mat för att vara stolt. Bah, jag borde träna mer. Du vet, köra hårt med konservburkarna och ligga som en död platt fisk på golvet för att pumpa upp bröstmusklerna.

Eller cykla, men för det krävs kondition och så länge det inte går att köpa det, har jag ingen användning för cykeln om jag inte vill begå självmord.

Jag skulle dö på direkten, fast jag har slutat röka.

Mina lungor fungerar lika bra som Carola Häggkvists hjärna. Typ inte alls.

Sen har jag fått några smärre utslag lite här och var. Om jag kan vara allergisk mot sådana här småirritationer som uppstår i mitt hem.. Kan tänkas.

Och eftersom all tänkbar kommunikation är som bortblåst, får jag väl sitta här och låtsas som ingenting. Du vet, göra som jag brukar.

För mycket annat orkar jag inte stå i. En annan blir inte yngre och det har kråksparkarna gjort mig påmind om.

Hejdå idioter.

 Jag tänkte på skägg i morse (såg Gustaf Skarsgård på tv, som låtit halva ansiktet försvinna i en buske) och konstaterade att det MÅSTE vara en kompensation för män, att deras manliga organ inte riktigt vill styrka deras kön. För särskilt snyggt är det inte och definitivt inte mysigt.

Jag vet att en idrottslärare sa till mig en gång att det odlas gamla matrester där, i alla fall i hans. Hah, fyfan. Viderpellen.

Endags-stubb kan vara lite mysigt så där på morgonkvisten men jag får ha förbandslådan med mig om jag inte vill låta mig bli uppfleshad i plytet. De små hårstråna skär en som rakblad.

Och om man låter håret växa i ansiktet i stället för huvudet, så vill jag gärna veta VARFÖR man föredrar varulvs-looken framför Gilettes baby-stjärts-lena-stereotyp-mannen.

Why do you think I´m hateful?

 Nu har jag insett detta för sista gången. Jag måste verkställa och bajsa på alla som jag hatar.

"En vän sa"; du tar hand om alla, jämt och ständigt men när du inte orkar längre, vem ska ta hand om dig, bela?

Alltså, jag behöver nobody förutom mig själv och min mormor. Faktiskt. Jag har redan gjort mig ensam up here *visar* och jag stortrivs. I have nobody, need nobody.

Jag gråter inte. Inte för att mina tårkanaler är för stolta för det, utan för att jag inte äger några. Jag är torr. Så, faktiskt, ni behöver inte oroa er. Ni slösar tid. Jag mår bra och allra bäst om ni slutade förpesta mitt liv med eran vidriga anda.

Långfingret åt er.

 -Killar som har sina skjortor utanför byxorna; det är som om förarbetet redan är gjort. Du vet, av med byxor och juck juck. Det är trots allt lite av en action att knäppa upp en skjorta.

För seriöst, apropå på skjortor och diverse akter; hur många har egentligen sönder sina skjortor, förutom amerikanska filmer, när de ska "få till det"? Fan, en sådan kostar väl en 300 spänn (?) Det är då kanske roligare med tre hundralappar i en dokumentförstörare.

Vad gäller grejen med era skjortor; glömde ni stoppa in den efter förra klosettbesöket eller är ni bara för lata för att ens klä på er?

Hur som haver; DAMN JÄVLA FULT är det.

"Den som inga byxor har, får gå med rumpan bar."