I dag cyklade jag upp till Coop forum så att BLOD rann ut ur porerna. Fyfan, vilken jävla resa det kan bli av lite motion. Livsfarligt.

Well, där köpte jag "Pretty woman" och "The Rose". Så, när jag kom hem gluttade jag på Julia Roberts med stjärngossen Richard Gere.

Den filmen är så jävla bra att titta på när man inte har något bättre för sig.

Den är underhållande samtidigt som man får lite ögongodis (Julia).

Lätt att jag hade runkat till synen av henne om jag haft den stång som krävs för det. Det var dagens räddare.

Hur liten på denna jord har jag blitt när inte ens kråkorna fläkar på sig?

 Okej, jag har ett par personer i min omgivning som hellre slösar energi på att sura runt och vara irriterad på mig utan att tala om varför än att försöka lösa problemet (jag betvivlar att det egentligen finns ett).

Då frågar jag er; gör ni det i hopp om att jag ska få mer disciplin och förstå att jag gjort något fel? Lära mig något..? För jag vet inte att jag gjort något fel, ser ni. Och jag kan inte läsa era tankar,.. plus att jag kommer säkert inte få mer disciplin än så här.

Jag är ledsen om jag gör er besvikna, men om jag nu är erat största irritationsobjekt, så varför bryr ni er ens? Jag hade aldrig lagt ner den mödan, för den ger inget betalt.

Så, spill the beans eller fuck off.

Det enda ni tjänar på detta, är en framtida version om hur en av era vänner vandrar ifrån er. Jag har tröttnat på den här banala jävla uppläxningen.

Väx upp och ta reson.

Fast jag vet att jag finns och jag tar det som en komplimang. Jag ser nämligen hur hårt ni försöker för att undvika mig. Synd att jag är överallt då.

Bite me, bitches. 

Standing on the ground.