But hate is.

Idag har jag köpt en skinnjacka, en annan jacka i skogsgrönt, en ny bikini, ett gult respektive grönt nagellack som är sjukt läckert och ett par svarta mysbrallor. Simon hjälpte mig med påsarna. Tack. Packåsnor är underskattade.

 Jag behöver tur på menyn för att fixa denna maniska framtid som kan komma att uppstå. Flytt till göteborg (lägenhet, jobb), en sväng till norge för att tjäna multistålar (?), göra lumpen och önska att tiden kunde stanna för några minuter så att jag kan lugna ner mig fem hekto. Jag börjar bli tung på bördor. Snart har jag gjort mig av med några.

I´m not gonna mess around, not gonna let you down.

This I know; Money makes the world go round.

Jag sitter på tåget hem. Mitt emot mig sitter en kille som luktar barr och liknar en hemlös kissekatt med toffsigt hår och smuts i ansiktet. Jag anar en smärre utvecklingsstörning, då han både skelar med ögonen och grymtar för sig själv. Fast nu skulle han tydligen av och spiller en kopp kaffe över mig. Smart drag, grabben.

Jag sitter i Orsa, vilket jag idag konstaterat inte är värd min tid för ens tjugo pesos. Det har varit trevligt stundvis.

Jag hann aldrig förklara för Carina hur glad jag är att hon om någon lyckats åstadkomma något med mitt hår. och att jag faktiskt känner mig nöjd. inte om tre veckor, utan just i detta nu.

Dessutom känner jag redan ångest inför dess utväxt som ska komma, bara för att ingen kan klippa det som hon gjorde. Hon vill inte göra det igen. jag är krävande men nöjd. Som en kund ska vara. Som en vän ska vara.

Tack i alla fall.

Tillsammans är vi mindre ensamma men vi är alltid ensamma.

När det inte längre är vi, det är då vi hör hur det ekar i väggarna.

Det fick Orsa mig precis att inse.

Jag har ingen, förutom Elin.

Utan Elin är jag ett skal med gegga inuti som bara ruttnar mer och mer.

SANNING lever man sällan längre på.

Farväl.

 Den här bruden är så sjukt dryg. And they´re alive! Watch your fingers.

http://www.collegehumor.com/video:1796914

 Den här dagen kan omöjligt bli bättre. Förkylningen känns aningen bättre, även om jag faktiskt sitter här med en kopp varm mjölk m. honung.

Jag beställde en ny Singstar-skiva som jag fick idag och två filmer: Hair och West side story, går igenom Degrades Lost torso found samt Feasting on bloody chunks som för övrigt är så jävla bra och känner en tillfredsställelse bara.

 Mellan varven tvättar jag rent filtar, gör uträkningar för hur mycket jag kan spendera denna månad på underhållning, dvs mig själv alltså och klappar den proppmätta magen. I´m not pregnant.

Tata.

 En kopp kaffe i ena handen och ett tänkvärt material i den andra. Hur mycket bättre kan en vanlig tisdagmorgon bli? Okej, en bagel med skinka och ost hade förstås inte skadat. Nåväl. Till rubrikens stora avseenden.

Jag vet att jag dragit upp ämnet förut men jag är tvungen att spotta lite till.

Faktum är att jag själv inte tror på monogami, dvs engifte. Däremot seriell monogami, dvs att det är oacceptabelt med flera sexpartners på samma gång men att det är tillåtet att ha flera partners under en livstid, är något som är mer tilltalande för min egen del.

Hur ska man kunna avgöra att en människa av 6 miljarder är den rätta? Det är som att sitta i ett trångt utrymme för att undersöka väggarna. Och när man har gjort det, vad har man då att upptäcka? Ingenting. Karusellen slutar där.

Därför skulle väggarna inte hålla för min del. Jag lider av klaustrofobi och tål inte trånga utrymmen. Jag hade pressat händerna mot väggarna tills de brustit till små träbitar.

Samma sak gäller i förhållanden. Om jag inte får ut mer av vederbörande, så hoppar jag av karusellen för att den har stannat. Den är inte i gång längre.

 Nu får jag börja söka mig vidare, om jag vill. Om karusellen fortfarande hade varit i gång men ändå försökt söka mig vidare till en annan människa, hade jag fått den oskrivna regelboken nerkörd i halsen. Kan bli svårt att svälja.

Trots detta envisas man med att se över sin partners huvud och lite försynt leta efter något som ska tilltala en ännu mer.

Har man hittat något (scannat sig fram med den röda lasern som Clark Kent), vill man förstås utforska det lite närmare.

En del människor har stark självdisciplin och låter bli medan andra väljer att ge sig ut på äventyr och gör det vi kallar flirta.

Det gör människor överlag av ren instinkt, but there´s a lot of shitheads som gör det for fun.

Vad är det för mening med att ha en partner om man inte är helt nöjd? Ska man ha en partner "tillsvidare", dvs tills man hittat något bättre? Lite av en "så länge".

Då är det bättre att man gör som Hugh Hefner, polygamen i egen hög person, och stå för att man inte klarar av en i taget eller någon överhuvudtaget.

Att flirta är oschysst och man ska ha detta i åtanke; tro inte att din partner inte vet om att du flirtar eller tänker på andra, för det som finns på insidan sipprar så småning om ut på utsidan.

Kombinationen av betrakta och omedelbar uppfattning som man kallar för intuition.

That´s the look.

 Humor tyder på intelligens, did you know?

Den här snutten må vara uppgjord, men ack vilken charm den har. Lite av en "How about nice cup of shut the fuck up?".

Den här kan vara min framtid, but you´ll never know.

 Morgondagen började med att snoret rann och jag känner hur locket har slagit för mina öron. Nysattackerna var lika trevliga som Worldtradecenter-attacken 2001. Och min högra skinka kliar.

Jag är fattig som en kyrkråtta, trött som den dödaste död och nervös inför sökandet efter ett jobb i Göteborg. Kanske vill jag trots allt jobba i orsa i sommar? Jag saknar Orsagården, folket och patienterna. Hela atmosfären är gudomlig.

 Jag måste till banken. Egentligen borde jag råna dem när jag ändå har vägarna förbi men det var tydligen olagligt att göra så. Fan också, jag kan behöva varenda slant som går att få tag i. Jag pantar minsann inga burkar.

På onsdag åker jag till Orsa i alla fall. Det ska bli semester. Och förhoppningsvis kan min vän Carina hjälpa mig med frisyren som skall bli rött som nyrunnet blod.

I wear black until I find something darker.