Jag ligger som nästan dubbelvikt av skratt när grindarna inte ville öppna sig när jag och min arbetskamrat skulle vandra hemåt. Vi tvingas gå runt och sjunka ner i lera bland buskar som är lila höga som oss, nästan.

När vi väl kommit runt så öppnas grindarna som taget ur en film. Blåsten slår upp dem hårt mot gavlarna och trots detta hade vi minuten innan kämpat med låset som inte ville ge med sig. "Det är spöklikt".

Som den gången jag satt på en stol vid matbordet, lutade mig framåt för att ta en tugga och jag nästan trillar i tallriken.

Eller när jag snubblade över en tants rollator och flyger i ett par meter rätt in i garderoben. Då skrattar man hejdlöst mycket och likaså gör mina medmänniskor. Det är alltid okej att skratta när VI gör det, inte när DU gör det men när JAG gör det. I hope you get the point.

Sen måste jag rekommendera en låt; Cars - Here in my car. Trallvänlig. En som går att snubbla till och få det att låta bra.

You´re stuck in my truck.

 "Jag har vandrat på en åker, min kropp på ett minfält, min själ sprängd i bitar. Jag vet att det inte slutar här. Det finns andra kroppar, andra fält och andra själar som ska jagas ut i krig. Det slutar inte här."

Jag vill inte låta självisk när jag säger att jag lever i ovissheten but I sure do.

Jag vill inte låta självisk när jag säger att jag vill att du ska finnas kvar i livet.

Jag vill vara osjälvisk och säga att jag finns här till varje pris. Låt mig hjälpa dig. Jag står inte ut med att veta att du tar livet av dig själv.

You´re my friend, forever.

 Igår var jag och Jaan på sjukhuset i Skövde för att låta dem kolla upp en leverfläck som har sett sina bättre dagar. Och när vi kommer dit, säger de att vi ska ta bort den genast. Say whaaat? Ah men, vänta lite nu. Ge mig något att sova på. Jag tänker minsann inte stå ut med lokalbedövning. Vet du vad PANIK innebär?

Jag var svag och gav efter.

Efter några minuter kände jag inte beröringen, men jag visste vad hon höll på med och då smärtade det till i själen. Jag nästan krampade..

Jag spände mig som en fiolsträng och jag skrattade omvartannat av ren nervositet. Det är inte alltid en HÄFTapparat har sina stift.

Nu är min leverfläck borta och de har sytt ihop min skinka. Detta har bidragit med att jag får ont av att sitta eller böja mig framåt. Jag känner mig som en utvecklingsstörd 5-åring eller också som en tant på 100 käppår.

 Hela dagen igår drev jag med min omgivning och sa; "Jag är nyopererad." som en ursäkt för att slippa göra vissa saker. Det fungerade tyvärr inte lika bra som jag hade tänkt.

Roligare än så här blir det bara inte.

Hajdo.

 Ja, och jag kanske anses som självgod när jag nästan bara pratar om mig själv.. I min egen blogg (konstigt..) men faktum är att jag måste ventilera mig när väggarnas öron är totalt döva.

 Förstå detta någon gång, du som tror att jag är en insnöad trähäst, att jag är en mångfacetterad människa.  Jag har många strängar på min lyra, så att säga.

 Min bitterhet har kanske sugit musten ur allt söta som någonsin funnits i mig. Jag kan dock inte hjälpa det när någon annan ständigt ska tala om för mig hur jag är som person, men ingen känner väl mig bättre än jag själv?

 För övrigt har jag spenderat en liten stund till min kunskap i teckning, som jag definitivt behöver fila på men jag ska först och främst öva mig på inspirationen som jag tappat på vägen till framtiden.

But I´m back in the game!

 Vad tycker jag mindre om, förutom droger och allmänt puckade människor? Jo, killar som ska försöka läxa upp mig med banala tillvägagångsätt som t ex pika och tala om att "Så där gör man inte." När de säger vad DE tycker är bra inkl. dåligt och utifrån det ska jag förstå vad som är rätt och fel i den här världen. Well, screwboys. Jag kommer aldrig i mitt liv rätta mig efter er. Jag gör som jag vill, när jag vill och hur jag vill. Kanske dags att börja inse att jag aldrig kommer bli eran lilla nickedocka. Jag är smartare än så. Ge er på någon av eran egen sort, den svage.

(Jag åsyftar på specifika personer den här gången.)

 Sen har jag ägnat tid åt att inse samma människas ringa existens. Om man talar om för andra hur de ska leva and so an, måste man ju inse att man själv är den personen man vill få att inse sådana saker som rätt och fel men man är inte kapabel till det, just för att man själv är problemet. Därför ger man sig på andra.

Samma person försöker trycka ner mig, komma åt mig med dåliga kommentarer och pikande sarkasm. Ditt vokabulär stämmer inte riktigt överrens med mitt eget, alltså kommer du aldrig att nå mig. Sen för den delen att du aldrig lärt känna mig, någonsin.

Den poletten kommer förstås aldrig trilla dit där den ska. Synd det.

Stay sick.

 Jag var nyss ut och handlade alkohol för kvällens kommande bravader och mötte en något förståndshandikappad kille. Han är den som alltid finns synlig på stan med en cigarett i handen.

 Jag kom gåendes mot honom, varpå han hälsar på mig. "Hej hej", svarade jag tillbaka och log lite för mig själv.

På väg hem började jag undra om han hälsade på mig för att han tyckte att jag såg söt och snäll ut (Sådant kan ju hända. Det första man blir blind på är ögonen) eller också trodde han att jag var en av hans soldater. En av hans sort. Därför tordes han säga "hej".

 Say hey. Som sagt, ikväll ska jag ut och drumla lite. Bela vs people in a new alcohol version.

Och imorgon kommer min berömda simteknik till användning igen. Om jag inte drunknar redan ikväll.

Hakuna matata.

 Jag är sugen på något att äta. Det är nästan så att jag överväger att smaka på stolen jag sitter på. Sockerberoendet gör sig påmind och jag blir nästan rastlös. Jag snarare är det. Begär, bort.

 Varför får min själ inte finna frid? Den är i ständigt uppror och i fysikens lagar börjar det yttra sig. I´m not getting any younger.

Sen vankas det rövhattar (<3) över hela världen på Alla stjärtans dag.

Ja, det är fan så att man får rövsmak i munnen. I´m tired of this shit.

Sen finns det faktiskt folk som gör något med den här dagen och uppvaktar sin "käresta". COCONUTS, tänker jag.

 Ja, medan ni förlovar er eller slösar era pengar på rosenblad i plast så kan jag spara ett par slantar och investera i aktier som växer till miljonbelopp. SEN kan jag slösa dem, men aldrig på någon annan. Och speciellt inte på rosor & hjärtan. Jag har bara ett hjärta och det tänker jag behålla själv, FOR THE REST OF MY LIFE.

Stay sick.

Why play with me when I´m on fire? You might get burned, darling, so watch your fingers.

 Okej, så hur pass pussig och kramig får man vara med en kompis egentligen? Och hur pass "intim" får man vara över nätet? Om du frågar mig, så ska man hålla sig på mattan vare sig det är bland vågor och nät eller annat.

Trassla inte in dig i nätet like the dolphins. För jag tänker minsann inte rädda dig.

 Jag är för övrigt trött på svartsjuke-draman och dylikt så "likgiltigheten" har inget bäst-före-datum. I´m learning.

Don´t make me the bad guy here.

Tata, folks.