Tjena mittbena.

Jag byter blogg. Den här känns lite blöja.

Ni hittar mig på:

http://larvamasturbation.blogg.se

 Det man med andra ord kan kalla: den gamla goda tiden. Jag åker nämligen till huvfudstaden i morgon för att träffa frugan Ana. Det var länge sedan vi sågs nu. Egentligen borde jag stå i skamvrån med en strut på huvudet för att inte ha hälsat på henne tidigare, men jag är en enda stor brist på både pengar och tid.

Och jag är fortfarande en stor slempropp med lock för öronen. Tänk att den här förbannade förkylningen vägrar ge sig.

Jag borde hosta i ett kuvert och skicka till folk jag inte tycker om. En stund av outhärdlig hosta dör de inte av, men förtjänar den säkert.

Så om jag vet var eran brevlåda bor får ni akta er.

Nu ska jag tvätta och sortera mera skräp. Hurtbella.

 Don´t panic, det är första april hela dagen. Så jag säger vad jag vill, när jag vill, till vem jag vill. Dvs att jag knappast har någon tunnhårig, om nio månader 50 cm lång köttklump i magen.

Och jag har kanske bulimi (fast jag spyr inte). Här har jag frossat chips, dip, smörgåsar med småost, kycklinggryta m. ris och äpplen. Mer vill jag ha.

En tårta eller marängswisch (öh, stavar dåligt) hade lätt gått ner.

Och tågbiljetterna till SRF är bokade, såsom festival-biljetten.

WAY TO GO!

Nu ska jag vara alert och gå en promenad. Är väl här igen om fem minuter ändå. Lättja är helt klart min kopp thé.

Adios amigos!

 Det är genialiskt att börja dagen med "28 dagar senare" som kanske är den enda filmen som får mig att känna ren panik. En infektion av vrede (nej, jag bär inte på smittan) som sätter sprätt på människors lust att mörda.

Filmen är inspirerad av "Dawn of the dead" men jag tycker att "28 dagar senare" är much better. Den känns mer realistisk, konstigt nog.

Sen dess har jag mest sysslat med städning av alla slag. Slänger gamla, onödiga ting som inte är mycket av denna värld. Ska skrubba väggar, packa ihop inför flytten. Göra grovarbetet så att säga. Jag vet dock att det inte kommer att vara länge innan det blir precis lika skitit igen. Inte är det bara mitt fel. Nu skrattar jag hög för mig själv, av ren irritation och hopplöshet.

Jag borde egentligen trycka upp "Rent hus" upp i stjärten på någon.

You must not pray.