Don´t panic, det är första april hela dagen. Så jag säger vad jag vill, när jag vill, till vem jag vill. Dvs att jag knappast har någon tunnhårig, om nio månader 50 cm lång köttklump i magen.

Och jag har kanske bulimi (fast jag spyr inte). Här har jag frossat chips, dip, smörgåsar med småost, kycklinggryta m. ris och äpplen. Mer vill jag ha.

En tårta eller marängswisch (öh, stavar dåligt) hade lätt gått ner.

Och tågbiljetterna till SRF är bokade, såsom festival-biljetten.

WAY TO GO!

Nu ska jag vara alert och gå en promenad. Är väl här igen om fem minuter ändå. Lättja är helt klart min kopp thé.

Adios amigos!

 Det är genialiskt att börja dagen med "28 dagar senare" som kanske är den enda filmen som får mig att känna ren panik. En infektion av vrede (nej, jag bär inte på smittan) som sätter sprätt på människors lust att mörda.

Filmen är inspirerad av "Dawn of the dead" men jag tycker att "28 dagar senare" är much better. Den känns mer realistisk, konstigt nog.

Sen dess har jag mest sysslat med städning av alla slag. Slänger gamla, onödiga ting som inte är mycket av denna värld. Ska skrubba väggar, packa ihop inför flytten. Göra grovarbetet så att säga. Jag vet dock att det inte kommer att vara länge innan det blir precis lika skitit igen. Inte är det bara mitt fel. Nu skrattar jag hög för mig själv, av ren irritation och hopplöshet.

Jag borde egentligen trycka upp "Rent hus" upp i stjärten på någon.

You must not pray.