Skara är ett fantastiskt samhälle som fått mig att inse hur bra jag egentligen är. Jag menar, nu har jag blottat mitt svarta bälte i stressfest och börjat tappa hår.

Är det meningen att jag ska få känna mig som en gammal tant när jag levt en fjärdedel av mitt liv?
Kalla mig aldrig ”gumman”.
På nätterna ligger jag yrvaken och tänker mig tillbaka på tiden mellan år 2000-2005.
Har du ”magic fingers”? Trollbind mig och få tillbaka mig till den tiden, så kanske jag överväger att bli obotlig optimist. Egentligen känner jag inte att livet är en jäkla apa, men den är klart sämre än den någonsin varit.

För att inte tala om min matlagning, som kan ge mig en guldmedalj i ört -OS.
Allt detta tack vare min flytt till skara. Eftersom att jag numer bor tillsammans med min självfränd (dvs någon att laga mat med) och inte minst Att det är ett måste när jag inte får mat på jobbet här.

Jag får visa min kreativa sida när det gäller mat. Hurray!

Bättre hade det kanske blivit om jag förlovat mig med bert.
Jag har fortfarande inte sett skymten av honom, men kanske mest för att han fastnat inne på ”gottis” och blivit dömd till förevig fetma.
Jag har ännu inte syndat och får leta vidare.
 För övrigt; har klockorna stannat? Is it time to say hello to EVIGHETEN? Varför tar det annan sådan tid att hitta mig?
I såfall: dra åt helvete.

HEJDÅ!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Tjena mittbena. Jag byter blogg. Den här känns lite blöja. Ni hittar mig på: http://larvamasturbation.blogg.se         ...

   Det man med andra ord kan kalla: den gamla goda tiden. Jag åker nämligen till huvfudstaden i morgon för att träffa frugan Ana. Det var länge sedan vi sågs nu. Egentligen borde jag stå i skamvrån med en strut på huvudet för att inte ha hälsat på he...

   Don´t panic, det är första april hela dagen. Så jag säger vad jag vill, när jag vill, till vem jag vill. Dvs att jag knappast har någon tunnhårig, om nio månader 50 cm lång köttklump i magen. Och jag har kanske bulimi (fast jag spyr inte). Här ha...

   Det är genialiskt att börja dagen med "28 dagar senare" som kanske är den enda filmen som får mig att känna ren panik. En infektion av vrede (nej, jag bär inte på smittan) som sätter sprätt på människors lust att mörda. Filmen är inspirerad av "D...

   Morgonen börjar ju alltid bra. Doften av nybryggt kaffe, en knäckemacka med småost (hemmagjord ost på Dala-vis) och en sol som ska tyda på bättre tider. När jag ska börja göra mig i ordning och sminka mig lite, använder jag puder ifrån i.d mineral...